Vad händer när man hittat den rätta?

När jag var tonåring kretsade allt kring att hitta den rätta, eller rättare sagt, jag trodde att jag skulle vara ensam hela livet. Vad handlade allt det om egentligen?  Jag minns att alla tankar, som jag tänkte om och om igen var samma. Jag är inte bra nog, snygg nog, duktig nog. Ingen kommer vilja vara med mig... Herregud, var kom allt det ifrån? Nu har jag hittat den rätta och det var inte så svårt kan jag tycka, det svåra är nu, vad händer sen när klimatet inte är levnadsvärdigt? Jag har allt, men ändå inte. Vad är det jag inte har? Det handlar om helheten, jag kommer alltid fram till att det handlar om helheten. Jag tål helt enkelt inte den här, vad ska man säga... orättvisan. Jag kan inte gå till ett jobb jag inte trivs på och där jag inte får en skälig lön för det arbete jag gör. Jag tål inte att pengar styr världen. Jag vägrar låta pengar styra mig. Man blir dock hemskt ensam av det, för jag har klivit av karusellen. Jag tittar numer bara på när alla andra åker karusell, jag mår illa bara jag ser det och jag kan vågar ändå inte ta mig bort från nöjesfältet. Jag kommer fortsätta att vara ung och dum. Det finns ingen framtid. Det finns bara nu.