Att finnas är en början

Jag vill ha det där perfekta livet. Det perfekta livet där det råder balans. Både för mycket och för lite. Både styrka och svaghet. Både vuxenhet och barnhet. Både bus och allvar. Både myskläder och balklänning. Både nudlar och gourmet. Både skratt och gråt. Hej och hå, jag är glad! Jag är glad för jag vet att jag kan ha allt detta. Jag vet att jag redan har det. Jag kan andas ut. Jag vill bara ha mer av det, mer perfekthet, mer balans. Mer utmaningar och mer trygghet. Hej och hå, jag fixar det! Jag har sett hur det ser ut. Mina tankar och mina visioner finns ju redan. Jag vill bara ut med det! Jag vill ut med min nöjdhet, ut med det som är livet. Det liv som är sett av mig, levt av mig och det som jag lever nu. Jag vill riva och slita och skaka om. Rista och klösa och skrika på ett bra sätt, på ett menande sätt, på ett nöjt sätt och på ett missnöjt sätt. Jag vill ha både och, och jag vet att jag har det, jag vill bara ha mer av det. Mer, mer, mer!! Mer liv, mer smak, mer tårar och mer skratt. Mer skandaler och mer hysteri. Mer mättnad och mer hunger. Mer balans. En skapande balans. Det är sant. Det är mitt liv. Så som jag älskar det.