Jag sitter på tåget, jag ser potentialen, jag älskar det jag
ser. Vi bidrar alla, jag ser vänligheten och olikheten. Acceptansen och
glädjebruset. Inte fullständigt ohämmat och uttryckt men det finns där och mer
än det jag kan se. Tåget var försenat, det skapar en grupp ”vi” måste vänta på
tåget. Det är alltid så här. ”Vi” alla vet det. Lite störande men ändå mysigt med sammanhållning. Alla blir
vänligare mot varandra men irriterade på SJ. Jag har inte tid att irritera mig
på det, jag vet att jag kommer fram ändå. Tåget kommer, frågan är; vad gör vi
medan vi väntar? Jag tog en limpmacka och började läsa ”attraktionslagen”.
Limpan var god och boken var kul, den var intressant, den fick mig att känna
sug av att skriva, skriva om det jag vill. Utan att tänka innanför boxen. Tåget
var så sent att jag till och med hann börja praktisera det jag läste. Vad ville
jag attrahera? Jag ville sitta på en plats i tåget där det bara var ett ensamt
säte där jag kunde ha mina väskor nära mig och nära att gå på toaletten. Jag
ville också ha nära bistrovagnen där det skulle finnas grönt citronte och stora
koppar. Det var min önskan som jag hann öva på att dra till mig. Jag kände
känslan av hur glad jag skulle bli av att sitta själv, kunna slappna av genom
att ha mina väskor nära, dricka gott te som fanns nära att inhandla och äta
resten av min limpmacka och ev. en chokladbit om jag var sugen. Det var också
en toa nära till hands. Hur tror ni det gick? Jo precis som jag ville. Jag fick
ett säte som var ensamt. Jag har mina väskor inom 1,5 m från där jag sitter.
Restaurangvagnen var vagnen bredvid och de hade grönt citronte och påtår ingick
dessutom (!) Toan är i samma vagn. Ja, det här verkar ju funka :) Kanske bara tur? Jag
bryr inte, jag fick det jag ville ha och jag hade inte tid och störa mig på det
sena tåget. Som krydda på moset kändes det härligt och roligt att skriva och
jag har fått mersmak. Attraktionslagen rules :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar