Känslor och ord

Det känns så skönt. Så himla skönt att bara ta en liten paus och ordna upp i känslor och ord. Ordning och kaos. Nu är det ordning i fokus, men inte utanpå utan inuti. Det kan tyckas som ett enda långt tjatande om detta som är inuti och det kanske det är. Men för mig är det ett sätt att ordna upp och sålla bort det som inte behövs, det som tar plats och som ska bort så att nytt och friskt ska få plats. Vi är så vana att städa utanför, runt i kring, fixa med det och göra det fint. Det behövs inuti också, speciellt för mig. Det är viktigare. Vad känner jag då?

Jag känner att tiden har gått sakta sen Simon åkte. Jag som saknar han bara han går på toa, nu saknar jag honom så mycket att det ilar i nerverna. Tiden går alltid fort utom när man saknar någon, då går den väldigt sakta…

Jag känner också att allt i livet som jag upplevt har en röd tråd och alla upplevelser har behövts för helhetens skull. Det är vackert. Det berör. Det är sant. Det har skapat mig till den jag är nu. Jag är nöjd med resultatet. Mycket nöjd. Kan det till och med vara så att jag funnit kärnan i mig själv? Jag tror det. Kärnan. Den är så stark, så fullkomlig och perfekt. Den vet allt, kan allt och dömer ingen. Oj, vilken mäktig känsla. Glädje och frihet. Jag älskar orden: glädje och frihet….