Jag älskar att skriva!

Jag älskar att skriva, det är så härligt. Jag får bestämma själv alla ord och meningar och de jag skriver har en betydelse. Betydelse för mig och kanske för någon annan. När det känns som man levt i 1000 år och ändå är lite vilse då hjälper det att skriva. Det är mitt uttrycksredskap. Mitt sätt att visa vad som finns inom mig. Det finns både ilska och hämnd och lycka och ljus, kraft och fantasi och glädje. Men mest av allt finns det kärlek och helhet. Allt är en helhet, och det är det som ibland förvirrar mig. Det förvirrar mig för att vi är ju individer också, vi är uppdelade i bitar. Jag vet samtidigt att det är det som är livet, meningen med livet! Att upptäcka att vi är olika och har en personlighet, men att vi ändå alla är en helhet. År ut och år in har jag grubblat funderat och känt och försökt luska ut vad det hela handlar om. Det har varit ett heltidsjobb må jag säga, men när bitar börjar falla på plats, när jag börjar minnas mer och mer om vem jag är, då blir hela resan rolig, enkel och så självklar! Det är bara att leka och ha kul! Det är bara att tacka och ta emot! Jag är fri och jag har kraft och styrka och idéer, och det viktigaste av allt, är att jag vet om det!