Gammal själ, ung kropp, vilse i världen

Det är så här jag känner mig. Ofta. Men nu har jag för första gången börjat känna att det inte behöver vara så. Jag har börjat känna att jag har kvalitéer som jag kan använda. Inte för att bli rik, inte för att bli erkänd eller för att jag måste, utan bara för att jag vill och kan och tycker det är roligt. Jag är inte bättre än någon annan bara för att jag har en egen speciell kvalité. Det är lönlöst att jämföra sig med andra. Varje gång jag gör det så missar jag något med mig själv. Jag kommer aldrig se ut på ett visst sätt, jag kommer aldrig agera eller klara av samma saker som vissa andra människor kan som jag ser upp till. Det är när jag ser upp till andra, jämför med andra, försöker bli som andra som jag missar mig själv. Jag missar hur jag ska se ut och hur jag ska vara och beté mig. Jag ska inte se ut som någon annan, jag ska inte beté mig som någon annan, inte klara av vad någon annan gör. Det spelar inte heller någon roll om jag gör det jag ska, vill och borde heller för det är ingen som sätter betyg eller ska värdera det. Det är neutralt, det är i balans. Det är jag. Härligt! Djup ut andning, jag kan slappna av och vila i att jag är jag oavsett.